Solen värmer inte men den lyckas ändå att höja mitt humör när jag gör ett tappert försök med att ta en promenad en vintrig dag som denna. Vi kallar den för Nyårsafton. Snön knarrar precis som det ska, ej under mina fötter utan under mina däck. Det är kallt och vädret biter nos och kind.
Vinterns promenader är svåra om man använder rullstol. Men även en stilla sittande promenad ute med slutna ögon bjuder lika generöst på känslan av friskhet. En årstid vars promenader enkelt kan låta känslan av friskhet blåsa bort trubbel och oroande tankar - om vi tillåter. Underbarare än så blir det när vi låter längtan efter varm choklad och värme ta oss hem igen.
Promenader som denna där snön knarrar under mina däck och det vita täcket klär skog och buskar vackert som vykort, får mig att må bra. Om än alldeles för kort så värdesätter jag dessa underbara vintriga promenader.
Gott Nytt År på er!
Kram/Nalle
vet inte om jag håller med dej. Kansek då på hjul, men jag har nu blivt så fjantig så jag är rädd att halka och bryta något. Själv håller jag mig inomhus och väntar till snön försvinner så man ser var man sätter ner fötterna. Puus fr mamma
SvaraRaderaJa, det är många som känner igen sig i rädslan att ramla och göra illa sig nu när vintern och halkan är här. Använder man rullstol är denna årstid med snö och illa plogade gångvägar och snövallar ett gissel för många. Men om du läser meningen "även en stilla sittandes promenad med slutna ögon, etc..! kan få oss med fantasin hjälp att promenera omkring med knarrande snöljud under skorna. Det gäller att vara påhittig. Kylan och friskheten som biter oss på kind och nos gör resten - dvs det behövs inte mycket för att längta hem igen för att mysa med varm choklad och hemmets varma vrå.
SvaraRadera