Tål att tänkas på

Idag har jag återigen blivit påmind om hur viktigt det är att ta vara på- och bejaka det positiva i våra liv. Det är alldeles för lätt att låta vardagens bestyr och måsten ta över och diktera ens liv och innan man vet ordet av har en hel del av dessa blivit jobbiga vardagsbestyr. Och de blir allt fler för varje år om man inte ser upp.

Jag tror att vi alla skulle må bra av att stanna upp en stund varje dag och tillåta oss att njuta en stund oavsett om det är av en välbehövlig paus, en promenad i det gröna eller ett möte med en vän.

Idag träffade jag en vän som jag inte sett på ett tag. Vi umgicks, skrattade och pratades vid i några timmar och jag kom på mig själv hur jag gick omkring här hemma och log och mådde riktigt bra. Och det fast jag har haft en ganska smärtsam och jobbig dag, fysiskt sett, även denna dag. Häftigt, eller hur?

Tål att tänkas på.

Ta hand om er!
Nalle

Vad gör jag nu?

Djupa, vackra ögon, ett leende som värmer bortom trygghet, hennes närhet väcker sakta liv i pirrande funderingar om hur det skulle kännas att möta hennes mjuka läppar i en första kyss.

Med höfter och rumpa som skrämmer bort gentlemannen i mig lockar hon fram någon helt annan jag ej känns vid och innan jag ens har hunnit fundera klart omfamnar hon mig som om hon aldrig hade gjort annat.

Hennes vackra djupa blå fångar min blick, jag märker hur överrumplad jag är när hon sätter pekfingret för min mun som vill frågaoch kläderna åker avger vi varandra av vårt innersta och delar det vackraste intima vi har.

Samtal, humor och skratt med intellektuell stimulans ackompanjerad med fysisk beröring, så fångar hon mig, då skulle jag vara fast.

En blick och ett förtrollat leende, och jag går här, handfallen med längtan och förhoppning, utan vett och sans, på många sätt rädd för att återigen möta två vackra ögon och ett leende bortom denna värld.

Sedan dess har mitt sällskap, de fysiska behoven varit ensamheten och drömmarnas gåvor. Inget som går att jämföra med direkt. Vad gör jag nu?

Framtiden

Framtiden log så äntligen, för en kort tid sedan, framtiden log med värme och hoppfullhet. Ett minne jag förevigade, ett minne att värna om idag, i morgon, för all framtid, 

Framtiden log lovandes, sedan vändes min vardag upp och ner tillsammans med leendet som försvann. Återigen letar jag ack så febrilt, utan att finna den, en leende framtid. Vår gemensamma tid.

Endast ett litet ljus behövs för att segra över mörker, för att återigen se vägen och vandra mot framtiden tillsammans, med lite värme, hopp och en gnutta medmänsklighet kommer framtiden av sig själv med ljus och varma leenden.

Ta hand om er!
Nalle

Vi är alla värda lycka

När vårens första varma vindar smeker mitt ansikte kryper leenden fram från mitt inre där det legat tryggt i sitt idé under vinterns mörka och kalla månader,
det känns lika nytt och underbart varje år när längtan blir besvarad och vårens promenader bjuder på förälskade leenden och kinder som rodnader,

Sedan minns jag, trots allt det ljusa och varma lyser morgonen min med skuggor från förr och allt skall jag mottaga som jag förtjänar, bakom varje hörn ser jag dödens vassa lie komma svingande och feg som jag är duckar jag i tron om att en dag skall jag vara värd ett full gott liv med värdighet.

"Bara för att jag kan känna kärlek, känna värme från andra som vill väl och känner igen de som är i sanningen ärliga, bara för att jag lärt mig att älska och ge är ingen seger vunnen. Döden letar fortfarande..."

Nej, denna saga slutar ej lyckligt utan de som är besvikna kommer fortfarande så få vara, likaså de som jag gjort illa även de kommer för all framtid vara sårade. För allt dåligt och för alla jag gjort illa kan jag bara be om förlåtelse och jag gör det genom följande ord; Jag lever idag för att älska och för att ge, och jag önskar er kärlek och lycka och att ni alla hittar vägen till ert högre Jag som har all visdom om er väg."


Men att en saga ej slutar lyckligt är inte detsamma som att den slutar olyckligt. Vi alla har våra vägar, så även jag, och jag kommer söka så ofta jag kan och orkar efter kärlek och lyckans väg - för även om lien lurar bakom knuten för att han inte anser att jag är värd det liv jag vill leva - så gör jag det.


Ta hand om er!
Nalle

Med utgånget bäst före datum och ett bröst fullt av rostig kärlek!

Tänk så mycket kärlek som kan få plats i ett litet bröst. Undrar om det finns ett bäst före datum på oanvänd kärlek? Kärlek är en stark känsla som jag är full av och om denna energi är anledningen till smärtan i mitt bröst och till alla ångestattacker är det kanske inte så konstigt? 


Att inte ge eller ta emot kärlek måste till sist smärta och är det något jag är säker på så är det att smärtan alltid hittar sin egen väg. Oavsett vad. 


Om det inte finns ett bäst före datum på oanvänd kärlek undrar jag varför smärtan min är som mest intensiv där kärleken brukar kännas som mest pirrig och ljuvligast, varför smärtan i bröstet så intensivt visar väg till galenskapens land och vaggar mig till sömn med tårfyllda ögon och fuktiga kinder?


Kanske är det så? Eller har jag bara glömt bort hur det är att vara kär och att få ge av kärlekens alla underbara känslor, att bli älskad och sedd? Att få uppleva detsamma? Ja, vem vet? Men till dess skriker bröstet av smärta och ångestens dansar mellan smärtans verklighet och kärlekens saknad.


Ta hand om er!
Nalle