Tänk så mycket kärlek som kan få plats i ett litet bröst. Undrar om det finns ett bäst före datum på oanvänd kärlek? Kärlek är en stark känsla som jag är full av och om denna energi är anledningen till smärtan i mitt bröst och till alla ångestattacker är det kanske inte så konstigt?
Att inte ge eller ta emot kärlek måste till sist smärta och är det något jag är säker på så är det att smärtan alltid hittar sin egen väg. Oavsett vad.
Om det inte finns ett bäst före datum på oanvänd kärlek undrar jag varför smärtan min är som mest intensiv där kärleken brukar kännas som mest pirrig och ljuvligast, varför smärtan i bröstet så intensivt visar väg till galenskapens land och vaggar mig till sömn med tårfyllda ögon och fuktiga kinder?
Kanske är det så? Eller har jag bara glömt bort hur det är att vara kär och att få ge av kärlekens alla underbara känslor, att bli älskad och sedd? Att få uppleva detsamma? Ja, vem vet? Men till dess skriker bröstet av smärta och ångestens dansar mellan smärtans verklighet och kärlekens saknad.
Ta hand om er!
Nalle
