De flesta av oss vet vem Jesus var, eller är kanske vi ska säga. Jag skulle också våga mig på att gissa att ungefär lika många vet vem Judas var och att det var han som sålde ut Jesus till de som ville korsfästa honom. Enligt Bibeln och enligt nya skrifter man hittat så skulle Judas ha pratat med sin mästare som berättade att så skulle ske och varför.
Snacka om mind blowing... Tänk om man visste om att man är född mer eller mindre enkom för att förråda Guds son, människosonen. Att Judas hängde sig är ganska lätt att förstå, om han nu gjorde det? En del menar att han blev ihjäl slagen av Jesus anhängare. Denna tanke har rotat sig fast i mig den senaste tiden och jag kan inget annat göra än att förundras över magnituden av denna heliga uppgift Judas fick och genomförde, eller om han nu inte visste om att det var hans uppgift, snacka om att ens handlingar kan ge ringar på vattnet. Vilken meritlista, JÖSSES..!
Jag får, hur tokigt det än kan låta, lite perspektiv på tillvaron när jag tänker på det.
Lev väl och för jösses namn tänk efter före hur ni handlar och bemöter er nästa, era nära och kära så ni inte står där ensam med ansvaret för att ha tagit livet av Guds ende son.
Ta hand om er!
Nalle
onsdag 28 december 2011
måndag 19 december 2011
Är det så fel att visa vad man känner?
Som då när vita duvors vingslag förde med sig kärlekens budskap till högre höjder, för alla att se och glädjas åt, sjunger nu fredens symbol åter om det underbara, högt där uppe ovanför våra huvuden, om än alldeles för ofta inför döva öron och misstänksamma blickar som viskar om ovärdighetens rädsla, vilket är dumt och helt onödigt.
För visst är det som så att vi alla - vilken Gud vi än tillber - vet att all den kärlek och mystik som livet har att bjuda på finns till för alla. Och så länge du kan ge, älska, leka och låta barnet i dig, och alla de runt dig, vara barn kommer allt att ordna sig. Och sedan lite till.
God Jul & Gott Nytt År!
Nalle
För visst är det som så att vi alla - vilken Gud vi än tillber - vet att all den kärlek och mystik som livet har att bjuda på finns till för alla. Och så länge du kan ge, älska, leka och låta barnet i dig, och alla de runt dig, vara barn kommer allt att ordna sig. Och sedan lite till.
God Jul & Gott Nytt År!
Nalle
torsdag 8 december 2011
Att veta vart man ska
Hur underbart är det inte att få luta sig tillbaka och låta tankarna summera dagen, att stilla fundera på vad som varit och på morgondagens vara, när nuet breder ut sig och släpper in sanningar kommer känslan som talar om att allt är som det ska.
Att blicka mot skyn och forma de vita tussarna med fantasin är inte bara för våra små, molnen finns där för oss vuxna så vi ska kunna hela vår själ och hjärta, för bevarandet av barnet inom oss.
En förvirrad man. Hur kan det komma sig?
När snart femtio år har passerat har så äntligen erfarenheten talat - varför veta vart man ska. I morgon.
Då är det en ny dag att fylla med liv.
Ta hand om er!
Nalle
onsdag 9 november 2011
Vi fann det vi behövde för stunden
Bröstet mitt var full utav känslor nya, kraftiga energier jag aldrig tidigare känt, gåvor från kärlekens vänskap, lockade min själ till framtidens ljusa advent. När kärlekens vänskap skänkte mig stunder att njuta, såddes morgondagens hopp om möjligheternas tider rot, det var som om smärtfriheten hon gav aldrig skulle sluta. Varför händer sådant? Överväldigad och förvirrad jag grät!
Löven har börja sin färgglada resa och vintern står för dörren när mycket håller på att falla på plats. Om det är på rätt eller fel plats har jag ingen aning om. Jag vet bara att mycket har hänt och håller fortfarande på att hända. Det känns som om mitt inre har tagit en helande dusch och rensat bort en massa slagg som hindrade mig att se och känna? För idag kan jag känna och se annat än det jag tidigare inte kunde se, känna eller förstå. Är jag fri från den jag en gång var? Vet inte?
Du fyllde mig med hopp och värme, dina generösa gåvor visade väg och öppnade mina dörrar till själens skyddsrum, där jag inte hade varit på mycket, mycket länge.
Jag vet bara att vi letade i varandras inre och fann det vi behövde. För stunden.
Du fyllde mig med hopp och värme, dina generösa gåvor visade väg och öppnade mina dörrar till själens skyddsrum, där jag inte hade varit på mycket, mycket länge.
Du målade min vardag i sanningens färger. Jag glömmer aldrig hur naken och sårbar jag kände mig, hur gärna jag ville vända mig bort när du med ljuvliga varma ögon såg mig, hela mitt jag, med kärleksfull nyfikenhet och respekt. Det var då.
Ensam? Okej! Övergiven igen. Förvisso! Är trött på att vara ensam och känna mig övergiven. Helt riktigt! Men jag gjorde tappra försök i alla fall. Jag gjorde mitt bästa med alla dessa känslor och energier jag tidigare knappt hade hört talas om. Du fick mig att vilja. Och det är bra! Mycket av allt det goda i livet började växa och något nytt tog form inuti mig. Något gott och bra som jag tycker om och kan vara stolt över.
Ta hand om er!
Ta hand om er!
Nalle
torsdag 1 september 2011
Mot morgonen jag gick!
Mot morgonen jag gick,
i drömmen söt jag svävade kvar, en dröm om att duga och sakna
jag höll hårt om min längtan stor, jag ville verkligen inte vakna,
så du lockade mig förföriskt tillbaka till sömnens sköna land,
där du sakta smekte bort ångestens odugliga reumatiker hand,
upphetsad och vacker du kysste mitt manliga huvud,
jag njöt av dina svullna fuktiga läppars blomsterskrud.
Längtan efter närhet, du ville stilla en hungrig smärta,
vi gav och tog av varandras kroppar, från själ och hjärta,
du tog mina pulserande rytmer och njöt av min salta nektar,
år av frustration och kåthet inga drömmar längre mättar.
Mot morgonen jag gick,
i drömmen söt vi finns ej längre kvar, inga drömmar bara sömnens gåta,
skulle jag då vilja somna om eller ligga kvar och bara gråta?
tisdag 30 augusti 2011
En vän som värmer mig så..!
Natten. Den smärtsamma natten vars tankar och ångest virkade sina återkommande mönster och höll mig vaken länge, ack så länge, men så strax innan natten gav upp för morgonens ljus och dess tysta löfte om vad som komma skall idag, slöt jag mina ögon och fann sömnens harmoni och vila. Se där! En dröm..!
Morgon. Värk och stela leder, det är min morgon. Glasögon fri med kladd i ögonvråna försökte jag med stor koncentration läsa någons SMS, "Hej kära Nalle... Jag saknar dig min fina vän! kramar". Dessa ord var allt som behövdes för att sudda bort och byta ut smärtans destruktiva energier med ork och glädje och fylla mitt hjärta med kärlek inför denna dag.
Kärlek. Lika klar som en porlande bäck, lika kraftfull som en ocean, lika vacker som sommarens blommor på äng, lika underbara som älskande par som ser varandra i ögonen - lika fantastisk kan kärleken mellan människor vara oavsett om det är kärleken mellan vänner, familj eller älskande par.
Min vän gav mig återigen. En tanke, några ord, du fina underbaraste, du fick mig att le, att se, att be och att vilja, våga och kunna ge för jag har lärt mig att jag är värd, din vänskap, din kärlek och dina ord. Jag är till och med värd lite kaffebröd..! :-)
Tack!
Ta hand om er!
Nalle
Morgon. Värk och stela leder, det är min morgon. Glasögon fri med kladd i ögonvråna försökte jag med stor koncentration läsa någons SMS, "Hej kära Nalle... Jag saknar dig min fina vän! kramar". Dessa ord var allt som behövdes för att sudda bort och byta ut smärtans destruktiva energier med ork och glädje och fylla mitt hjärta med kärlek inför denna dag.
Kärlek. Lika klar som en porlande bäck, lika kraftfull som en ocean, lika vacker som sommarens blommor på äng, lika underbara som älskande par som ser varandra i ögonen - lika fantastisk kan kärleken mellan människor vara oavsett om det är kärleken mellan vänner, familj eller älskande par.
Min vän gav mig återigen. En tanke, några ord, du fina underbaraste, du fick mig att le, att se, att be och att vilja, våga och kunna ge för jag har lärt mig att jag är värd, din vänskap, din kärlek och dina ord. Jag är till och med värd lite kaffebröd..! :-)
Tack!
Ta hand om er!
Nalle
fredag 19 augusti 2011
En sommar i en dröm!
...daggen fuktade våra nakna kroppar, en sommar i en dröm,
vi låg och kärleksfullt höll om varann,
känslor bubblade i morgonsolens varma famn, en sommar i en dröm,
heta skälvande kyssar djupt i din famn,
min pulserande längtan du förde in i hamn, en sommar i en dröm,
vi smektes och njöt nakna av varann,
vi gav och tog sedan lyckans tårar, en sommar i en dröm,
bland änglars fabler vi seglade fria i vind,
tårarna vi kysste bort från varandras kind,
vi lekte par och log mot varann, en sommar i en dröm,
fri från elaka åsikter och krav vi älskade,
så lyckliga vi var i vårt drömmars land, en sommar i en dröm,
inga förväntningar, inga andra styrde, bara våra hjärtans val,
En blomma bakom örat och lyckans skratt, en sommar i en dröm,
när två blev en och en åter blev två fria själar. en sommar i en dröm.
vi låg och kärleksfullt höll om varann,
känslor bubblade i morgonsolens varma famn, en sommar i en dröm,
heta skälvande kyssar djupt i din famn,
min pulserande längtan du förde in i hamn, en sommar i en dröm,
vi smektes och njöt nakna av varann,
vi gav och tog sedan lyckans tårar, en sommar i en dröm,
bland änglars fabler vi seglade fria i vind,
tårarna vi kysste bort från varandras kind,
vi lekte par och log mot varann, en sommar i en dröm,
fri från elaka åsikter och krav vi älskade,
så lyckliga vi var i vårt drömmars land, en sommar i en dröm,
inga förväntningar, inga andra styrde, bara våra hjärtans val,
En blomma bakom örat och lyckans skratt, en sommar i en dröm,
när två blev en och en åter blev två fria själar. en sommar i en dröm.
onsdag 27 april 2011
"Nu är det dags att sluta röka, igen!"
Det är jag som ska sluta. Inte ni. Plus tänk på vart vi skulle vara i världen om vi alla gav upp efter några få försök, va? Nej, om det misslyckas denna gång också kan jag lova er att jag kommer försöka igen, för min skull. Jag kommer också att gå ut med budskapet till nära och kära och alla jag känner - Jag ska försöka sluta röka! Igen!!
En intressant tanke som föll in i mitt huvud igår är att för varje gång jag har slutat röka har resulterat i att jag har varit rökfri i sammanlagt 1 1/2 år sedan jag började röka. Med en felmarginal på några månader hit och dit. Och det tycker jag är pinsamt duktigt. Därför tänker jag fortsätta mina små äventyr med att sluta och åter sluta och sluta för alltid varje gång jag trillar dit. Pinsamt? Jo, jag menar att det är pinsamt att vara rökfri i sex månader och allt går bra men så plötsligt sitter man där med en cigg i mungipan.
Denna gång ska två av mina assistenter som röker hänga på så vi kommer vara tre stycken som kan kolla, sporra och peppa varandra för att klara av att sluta med denna dumma last. "Nina och Jessica, jag kommer vara på er som en hök. Nej, som en Falck..!". Ha, ha, ha, internt skämt. Tillsammans blir vi starka och kan hjälpa varandra att vinna över rökbegäret.
Ta hand om er!
Nalle
lördag 23 april 2011
En minnesvärd Påskafton
Om man nu överlever detta försmak av helvetet kommer man med oerhörd stor sannolikhet att träffa på mörkrets makter där ens närmaste, man, fru, flickvän eller pojkvän byter skepnad någon timme efter man har börja försöka sätta ihop Ikeas plockepinn, eller "Do it your self! If you can mother fuckers..!"
I skrivande stund håller mamma och Göran på att försöka sätta ihop hyllor och bänkar och hur det går avslöjas då och då med höjda röster i olika irriterande tonarter. Även om Ikea lockar fram kraftansträngningar hos oss var och en så är jag otroligt glad över denna gåva jag har fått av mamma och Göran. Nya saker till mitt badrum. Tack för det!
Det finns dock en sak som lockar fram Påskkänslan och det är vårt vackra väder i kombination av fåglarnas sång. Och duvornas hesa djupt ner i halsen "ho, ho, ho". Våren har påbörjat sitt intåg även detta år.
Hur det kommer att se ut återkommer jag med.
Ta hand om er nu allihopa och...
Glad Påsk!
Nalle
söndag 3 april 2011
Om det ändå kunde bli sommar
Pinsamheternas man heter Nalle. Jo, det är sant. Slår man upp pinsamhet i ordboken ser man en bild på mig med texten, "Nalle, världens pinsammaste man!" Och det stämmer. I alla fall tidigt om morgonen när kvinnor klädda i tunna vita rockar vars tunna tyger låter betraktaren skönja det naturligt vackra.
Att vara man har sina fördelar många gånger. Men det finns stunder där jag med lätthet skulle byta min manlighet och drifter mot en kvinnas. Speciellt på morgonen och sedan jag behöver assistans med det mest intima. Morgonens påkallande av uppmärksamhet blev betydligt mer jobbig och pinsam som singel.
Mina assistenter är vana och jag är van mina assistenter så därför är det sällan pinsamhetens röda kinder bränner. Men när trasig Nalle på sjukhus ligger och nattens underbara drömmar sakta seglar bort hälsar Nalle stor och stöddig pinsamt god morgon. Världens naturligaste sak, sägs det, samtidigt som de fnittrar och möter mig med röda kinder och bländande leenden.
Okej. Sömndrucken och fortfarande varm och go låg jag under täcket när min assistent kom in i rummet på sjukhuset. Jag ska upp, sa jag, och drog undan täcket så att hon skulle kunna hjälpa mig upp på sängkanten. Där låg jag spritt språngande näck med glädjen spänstigt pekande rakt upp när jag uppmärksammade att det inte alls var min assistent som hade kommit in i rummet. Det var en sköterska. "Vad är det för väder..?" frågade jag. Sen sa jag nått i stil med, fan om det ändå kunde bli sommar!
Ta hand om er!
Nalle, världens pinsammaste man.
Att vara man har sina fördelar många gånger. Men det finns stunder där jag med lätthet skulle byta min manlighet och drifter mot en kvinnas. Speciellt på morgonen och sedan jag behöver assistans med det mest intima. Morgonens påkallande av uppmärksamhet blev betydligt mer jobbig och pinsam som singel.
Mina assistenter är vana och jag är van mina assistenter så därför är det sällan pinsamhetens röda kinder bränner. Men när trasig Nalle på sjukhus ligger och nattens underbara drömmar sakta seglar bort hälsar Nalle stor och stöddig pinsamt god morgon. Världens naturligaste sak, sägs det, samtidigt som de fnittrar och möter mig med röda kinder och bländande leenden.
Okej. Sömndrucken och fortfarande varm och go låg jag under täcket när min assistent kom in i rummet på sjukhuset. Jag ska upp, sa jag, och drog undan täcket så att hon skulle kunna hjälpa mig upp på sängkanten. Där låg jag spritt språngande näck med glädjen spänstigt pekande rakt upp när jag uppmärksammade att det inte alls var min assistent som hade kommit in i rummet. Det var en sköterska. "Vad är det för väder..?" frågade jag. Sen sa jag nått i stil med, fan om det ändå kunde bli sommar!
Ta hand om er!
Nalle, världens pinsammaste man.
onsdag 23 februari 2011
Liten fågel
 |
| Naturen är förförisk och vacker. Eller hur? |
Bakom ett fönster öppet på glänt, satt jag och lapade sol medan jag lyssnade spänt, efter liten bevingad och färgglad vän, som vackert sjöng om kärlekens känslor, sådana jag gömt undan i mitt hjärtas karantän, liten fågel kvittrade hoppfullt om hjärtats äventyr och kvinnor som vill ej illa.
Liten fågel på tung snöklädd gren, kvittrade behagligt mot solens sken, med flaxande vingar och sträckta ben, sjöng den lille om våren kärleks scen, så tack du lilla fågel för din vackra hoppfulla sång, du fick mig att minnas att vårens känslor är för alla och tillhör livets gång.
Nu är våren här - så ta för er!
Nalle
måndag 7 februari 2011
Trehundrasexiofem dagar mer livserfarenhet
Ytterligare ett år har passerat och jag kan lägga till 365 dagar av mer livserfarenhet till mitt liv. UNDERBART! Jag har fyllt 49 år och även om siffran inte tilltalar mig längre då den för varje år säger med all tydligare stämma att jag har passerat en bra bit in i andra halvlek, vilket min fysik dessutom har börja bekräfta, men trots att ungdomens tid sedan länge är förbi har jag egentligen aldrig brytt mig om dessa siffror som talar om åldern på mina vänner, eller på de kvinnor jag har varit intresserad av.
En del nojas ordentligt över att de blir äldre, fast de mår bra fysiskt. De nojas så mycket att de börjar må dåligt psykiskt. En sådan här dag som denna när jag filosoferar över livets vara blir jag först lite förvånad och sedan nyfiken och samtidigt beklämd över att vi är så fixerade i att räkna antalet år. Om man tänker efter lite så talar siffrorna om antalet år vilket egentligen bara säger hur många gånger vi har fått uppleva vintern eller sommaren. Att jag har fyllt 49 år säger ingenting om vad jag har varit med om eller hur jag känner mig utan bara hur många julaftnar jag har firat, inget annat. Så varför är vi så fixerade i att dela in livet i olika perioder som styr och ställer krav på oss hur vi ska vara och vad som förväntas av oss? Denna måttstock över livet säger mycket om oss, tycker jag, och den börjar redan med trotsåldern och fortsätter hela vägen till vi blivit pensionärer.
Efter trotsåldern och skolåldern kommer tonåren och det vet vi ju alla hur vi ska vara och bete oss när vi är tonåringar. Under denna tid ska vi hinna med en massa saker. Vi ska börja hata våra föräldrar och bli jävligt besvärliga samtidigt som vi ska bli byxmyndiga och mopedmyndiga och senare också körkortsmyndiga. Någonstans där inser vi och våra päron att det återigen går att prata med varandra. Under förutsättning att vi har valt att plugga vidare förstås. (He, he, he..!) Vid 18 år blir vi myndiga på riktigt och anses nu vara vuxna med alla krav och förpliktelse det medför. Strax innan födelsedagen börjar föräldrar att skämta om att man ska få en resväska som födelsedagspresent och telefonnumret till bostadsförmedlingen - alla släktingar skrattar pliktfullt men hjärtligt åt denna återupprepade och pinsamt klämmiga historia. När vi fyller 20 år är det fest, BIG TIME..! Om föräldrarna har en vattnig och sorgset ansiktsuttryck med inslag av besvikelse är du antagligen på väg att flytta hemifrån och det besvikna utseendet har att göra med att du inte har avslutat ditt så kallade sabbatsår. Men om deras ansiktsuttryck saknar sorg och har inslag av förväntan och du kan se en liten strimma glädje i ögonvrån deras så betyder det att du antagligen pluggade vidare eller har fått ett bra betalt jobb och förväntas att aldrig mer flytta tillbaka. Det sist nämda gäller oftast papporna som plötsligt kan börja klä sig i ungdomliga kläder med förhoppningen om att få rå om varandra. Nej, det är mammorna. Papporna hoppas på något helt annat som de inte har fått på väldigt länge. Väldigt läääänge..! Nästa riktiga stolpe är 30 års krisen och efter det kommer 40 års krisen med gubbsjuka som håller i sig tills man fyllt 50 år. Någonstans mellan 40 och 50, om vi har tur, anses vi ha fått ökad sexapeal. Men eftersom det bara är tio år kvar till vi fyller 60 år gäller det att passa på att använda den där eventuella sexapealen för nu är det bara några få år kvar innan pensionärs livet slår till på riktigt. Då är förväntningarna inte stora utan man kommer undan med det mesta, om man vill. Man befinner sig i nedförsbacke och den sista biten körs utan sexapeal alls. Det är dags att lägga sig och sova.
Det är konstigt att vi är så fixerade av detta, livets förprogrammerade perioder av beteenden där vi förväntas apa efter historien vad som anses rätt och riktigt. Vissa kan må så dåligt av att bli äldre att de till och med sörjer ungdomens förlust. Jag tror kanske att de saknar sina ungdomliga och spänstiga kroppar och kanske också den ungdomliga energin som ibland kunde räcka hur länge som helst. För egen del har min kropp aldrig varit spänstig eller speciellt ungdomlig, (reumatiker som jag är), så vad finns att sakna. Ja, okej. Ibland kan jag sakna den sällan sinande energin eller orken. Men det atletiska, bah - överdrivet tjafs!
Eftersom jag alltid har värderat det inre hos en människa mer än det yttre, även om jag kan förlora mig i en vacker kvinna, och varit svag för personer där livserfarenhet och intelligens spelar i harmoni med en omtänksam och givande själ, har jag aldrig riktigt brytt mig om åldern. Okej, att vara ett år äldre och närmare slutet på det liv vi känner till är inte världens trevligaste tanke kanske, men bortsett tanken på att ytterligare ett år tar mig närmare slutet, är ett år till i mina ögon positivt eftersom vi aldrig kan få för mycket erfarenhet av allt det fantastiska livet har att erbjuda oss. Och det spelar ingen roll om livet bjuder oss på något positivt som vi tycker är bra, roliga och givande eller om det är jobbiga och otrevliga erfarenheter. Livet är underbart i sig själv och så fantastiskt vackert att det måste och skall upplevas oavsett vad.
För mig är livet, det vi känner till och lever här och nu, en levande pulserande energi som ständigt växer och utvecklas och dess form och utseende förändras hela tiden likaså innehållet. Vi kan till viss del påverka våra liv men även om vi kan det och på så vis ha en föraning eller vetskap om morgondagens vara kan vi aldrig till hundra procent veta hur morgondagen kommer att bli. Det är en av fördelarna med livet. Ibland, eller till och med ganska ofta, kan våra föraningar eller gissningar om hur morgondagen kommer att bli slå in men faktum kvarstår att många gånger står vi där överraskade med förundran över händelser vi aldrig kunnat förutspå. Det kan vara underbara saker som överraskar positivt och det kan vara händelser som får oss att må riktigt dåligt att vi till och med ifrågasätter om vi orkar eller ser någon mening med livet och de erfarenheter vi bjuds på. Är det så, om det känns så, blunda och ge dig själv ytterligare en dag eller gör som jag. Ge dig själv ytterligare 365 dagar. Nästa gång 365 dagar har passerat revy har jag fyllt halva hundra. 50 år.
Om du kände mig skulle du veta att jag talar av egen erfarenhet. Jag vet att det inte alltid är så lätt och att det kan uppfattas oförskämt enkelt att skriva följande. Ta det jobbiga med det som är bra. Eller lär dig se alla de små positiva sakerna som händer i livet, det behöver inte alltid ha med en själv att göra utan så länge det skänker positiva känslor, glädje och lycka kan man hitta styrka i att motstå det jobbiga när det kommer på besök. Plus säg aldrig nej till dom bra saker som händer och sker i livet. Våga ta emot en väns närhet om du känner att den är ärlig och välmenande. Tänk också på att närhet och fysiska beröring gör gott för både själ och kropp. Så om en vän vågar öppna sig för dig och ge av sin sexuella fysiska energi ta då emot av hela ditt hjärta och njut så länge du kan och får. Om du själv får möjligheten att ge så för jösses namn gör det. Ge så mycket din själ och energi orkar med. Vi behöver alla närhet, fysisk och själslig, och bekräftelse att vi duger som de vi är. Om du vågar ta emot eller ge ska du se att innan du vet ordet av har livet åter börja le och plötsligt står våren och väntar runt hörnet i sin vackraste blomsterskrud. Sol och värme kommer inom kort.
Det finns en heldel positiva saker som händer just nu i mitt liv, (som inte har med mitt funktionshinder eller ekonomi och försäkringskassan att göra då förstås), där jag ser skönhet och värme och får ta del av deras givmildhet och generösa hjärtan. Och vet ni att snart kommer den igen, glädjen i att få känna sig värd och vacker igen. Det behövs inte mycket för att livet skall åter le. Det behövs inte alls mycket. Det är väl fantastiskt!
Dagen till ära vill jag säga tack för en trevlig eftermiddag till mamma och Göran, till Anna och Magnus och Malte och Molly. De kom för att fira min födelsedag. Till Katarina och Lasse, Valter, Melker och Vera vill jag säga tack för den fina sången. Johannes bjöd sin pappa på middag.
För en kort stund fick jag rå om så gott som hela min familj - så den positiva karamellen kommer jag suga länge på.
Ta hand om er!Nalle
En del nojas ordentligt över att de blir äldre, fast de mår bra fysiskt. De nojas så mycket att de börjar må dåligt psykiskt. En sådan här dag som denna när jag filosoferar över livets vara blir jag först lite förvånad och sedan nyfiken och samtidigt beklämd över att vi är så fixerade i att räkna antalet år. Om man tänker efter lite så talar siffrorna om antalet år vilket egentligen bara säger hur många gånger vi har fått uppleva vintern eller sommaren. Att jag har fyllt 49 år säger ingenting om vad jag har varit med om eller hur jag känner mig utan bara hur många julaftnar jag har firat, inget annat. Så varför är vi så fixerade i att dela in livet i olika perioder som styr och ställer krav på oss hur vi ska vara och vad som förväntas av oss? Denna måttstock över livet säger mycket om oss, tycker jag, och den börjar redan med trotsåldern och fortsätter hela vägen till vi blivit pensionärer.
Efter trotsåldern och skolåldern kommer tonåren och det vet vi ju alla hur vi ska vara och bete oss när vi är tonåringar. Under denna tid ska vi hinna med en massa saker. Vi ska börja hata våra föräldrar och bli jävligt besvärliga samtidigt som vi ska bli byxmyndiga och mopedmyndiga och senare också körkortsmyndiga. Någonstans där inser vi och våra päron att det återigen går att prata med varandra. Under förutsättning att vi har valt att plugga vidare förstås. (He, he, he..!) Vid 18 år blir vi myndiga på riktigt och anses nu vara vuxna med alla krav och förpliktelse det medför. Strax innan födelsedagen börjar föräldrar att skämta om att man ska få en resväska som födelsedagspresent och telefonnumret till bostadsförmedlingen - alla släktingar skrattar pliktfullt men hjärtligt åt denna återupprepade och pinsamt klämmiga historia. När vi fyller 20 år är det fest, BIG TIME..! Om föräldrarna har en vattnig och sorgset ansiktsuttryck med inslag av besvikelse är du antagligen på väg att flytta hemifrån och det besvikna utseendet har att göra med att du inte har avslutat ditt så kallade sabbatsår. Men om deras ansiktsuttryck saknar sorg och har inslag av förväntan och du kan se en liten strimma glädje i ögonvrån deras så betyder det att du antagligen pluggade vidare eller har fått ett bra betalt jobb och förväntas att aldrig mer flytta tillbaka. Det sist nämda gäller oftast papporna som plötsligt kan börja klä sig i ungdomliga kläder med förhoppningen om att få rå om varandra. Nej, det är mammorna. Papporna hoppas på något helt annat som de inte har fått på väldigt länge. Väldigt läääänge..! Nästa riktiga stolpe är 30 års krisen och efter det kommer 40 års krisen med gubbsjuka som håller i sig tills man fyllt 50 år. Någonstans mellan 40 och 50, om vi har tur, anses vi ha fått ökad sexapeal. Men eftersom det bara är tio år kvar till vi fyller 60 år gäller det att passa på att använda den där eventuella sexapealen för nu är det bara några få år kvar innan pensionärs livet slår till på riktigt. Då är förväntningarna inte stora utan man kommer undan med det mesta, om man vill. Man befinner sig i nedförsbacke och den sista biten körs utan sexapeal alls. Det är dags att lägga sig och sova.
Det är konstigt att vi är så fixerade av detta, livets förprogrammerade perioder av beteenden där vi förväntas apa efter historien vad som anses rätt och riktigt. Vissa kan må så dåligt av att bli äldre att de till och med sörjer ungdomens förlust. Jag tror kanske att de saknar sina ungdomliga och spänstiga kroppar och kanske också den ungdomliga energin som ibland kunde räcka hur länge som helst. För egen del har min kropp aldrig varit spänstig eller speciellt ungdomlig, (reumatiker som jag är), så vad finns att sakna. Ja, okej. Ibland kan jag sakna den sällan sinande energin eller orken. Men det atletiska, bah - överdrivet tjafs!
Eftersom jag alltid har värderat det inre hos en människa mer än det yttre, även om jag kan förlora mig i en vacker kvinna, och varit svag för personer där livserfarenhet och intelligens spelar i harmoni med en omtänksam och givande själ, har jag aldrig riktigt brytt mig om åldern. Okej, att vara ett år äldre och närmare slutet på det liv vi känner till är inte världens trevligaste tanke kanske, men bortsett tanken på att ytterligare ett år tar mig närmare slutet, är ett år till i mina ögon positivt eftersom vi aldrig kan få för mycket erfarenhet av allt det fantastiska livet har att erbjuda oss. Och det spelar ingen roll om livet bjuder oss på något positivt som vi tycker är bra, roliga och givande eller om det är jobbiga och otrevliga erfarenheter. Livet är underbart i sig själv och så fantastiskt vackert att det måste och skall upplevas oavsett vad.
För mig är livet, det vi känner till och lever här och nu, en levande pulserande energi som ständigt växer och utvecklas och dess form och utseende förändras hela tiden likaså innehållet. Vi kan till viss del påverka våra liv men även om vi kan det och på så vis ha en föraning eller vetskap om morgondagens vara kan vi aldrig till hundra procent veta hur morgondagen kommer att bli. Det är en av fördelarna med livet. Ibland, eller till och med ganska ofta, kan våra föraningar eller gissningar om hur morgondagen kommer att bli slå in men faktum kvarstår att många gånger står vi där överraskade med förundran över händelser vi aldrig kunnat förutspå. Det kan vara underbara saker som överraskar positivt och det kan vara händelser som får oss att må riktigt dåligt att vi till och med ifrågasätter om vi orkar eller ser någon mening med livet och de erfarenheter vi bjuds på. Är det så, om det känns så, blunda och ge dig själv ytterligare en dag eller gör som jag. Ge dig själv ytterligare 365 dagar. Nästa gång 365 dagar har passerat revy har jag fyllt halva hundra. 50 år.
Om du kände mig skulle du veta att jag talar av egen erfarenhet. Jag vet att det inte alltid är så lätt och att det kan uppfattas oförskämt enkelt att skriva följande. Ta det jobbiga med det som är bra. Eller lär dig se alla de små positiva sakerna som händer i livet, det behöver inte alltid ha med en själv att göra utan så länge det skänker positiva känslor, glädje och lycka kan man hitta styrka i att motstå det jobbiga när det kommer på besök. Plus säg aldrig nej till dom bra saker som händer och sker i livet. Våga ta emot en väns närhet om du känner att den är ärlig och välmenande. Tänk också på att närhet och fysiska beröring gör gott för både själ och kropp. Så om en vän vågar öppna sig för dig och ge av sin sexuella fysiska energi ta då emot av hela ditt hjärta och njut så länge du kan och får. Om du själv får möjligheten att ge så för jösses namn gör det. Ge så mycket din själ och energi orkar med. Vi behöver alla närhet, fysisk och själslig, och bekräftelse att vi duger som de vi är. Om du vågar ta emot eller ge ska du se att innan du vet ordet av har livet åter börja le och plötsligt står våren och väntar runt hörnet i sin vackraste blomsterskrud. Sol och värme kommer inom kort.
Det finns en heldel positiva saker som händer just nu i mitt liv, (som inte har med mitt funktionshinder eller ekonomi och försäkringskassan att göra då förstås), där jag ser skönhet och värme och får ta del av deras givmildhet och generösa hjärtan. Och vet ni att snart kommer den igen, glädjen i att få känna sig värd och vacker igen. Det behövs inte mycket för att livet skall åter le. Det behövs inte alls mycket. Det är väl fantastiskt!
Dagen till ära vill jag säga tack för en trevlig eftermiddag till mamma och Göran, till Anna och Magnus och Malte och Molly. De kom för att fira min födelsedag. Till Katarina och Lasse, Valter, Melker och Vera vill jag säga tack för den fina sången. Johannes bjöd sin pappa på middag.
För en kort stund fick jag rå om så gott som hela min familj - så den positiva karamellen kommer jag suga länge på.
Ta hand om er!Nalle
torsdag 3 februari 2011
Med handen på hjärtat
Det har inte varit lätt den senaste tiden att hitta positiva känslor i denna kropp att dela med mig utav. Till och med min själ som annars brukar vara en tillförlitlig och positiv oas att hämta styrka ifrån har mer eller mindre sinat. Min förmåga att se det positiva och det vackra verkar på något underligt sätt ha slutat fungera. Det är förvirrande varför inte jag kan klara av att ge mig själv styrka när hela jag är full av positiva och helande känslor till andra i min omgivning?
Än mer snurrigt blir det när mina gåvor inte längre uppskattas alls. Att en person som på många olika plan började komma mig nära plötsligt inte längre finner tillräckligt stor glädje och tillfredsställelse i att umgås med mig gör givetvis ont men går att förstå. Men jag klarar inte av att förstå hur hon hellre föredrar att avsluta en ny vänskap så totalt och definitivt istället för att bara ta det lite lugnare och backa lite. En vänskap som började bli intressant på många olika sätt och som hade flera av de ingredienser som behövs, enligt mig, för att formas till en vuxen och givande sund vänskap som kunde ha blivit så fin. Jag saknar henne oerhört mycket liksom våra samtal och humor. Jag saknar hennes skrattande ögon och vackra leende.
Än mer snurrigt blir det när mina gåvor inte längre uppskattas alls. Att en person som på många olika plan började komma mig nära plötsligt inte längre finner tillräckligt stor glädje och tillfredsställelse i att umgås med mig gör givetvis ont men går att förstå. Men jag klarar inte av att förstå hur hon hellre föredrar att avsluta en ny vänskap så totalt och definitivt istället för att bara ta det lite lugnare och backa lite. En vänskap som började bli intressant på många olika sätt och som hade flera av de ingredienser som behövs, enligt mig, för att formas till en vuxen och givande sund vänskap som kunde ha blivit så fin. Jag saknar henne oerhört mycket liksom våra samtal och humor. Jag saknar hennes skrattande ögon och vackra leende.
Hela den här historien har fått mig att fundera över värdet i vänskap och meningen med behovet jag har av att ge. Är min öppenhet och ärlighet och min själs gåvor något som jag skall fortsätta ge eller ställer jag bara till det för eventuellt blivande vänner? Mina känslor, även mitt subjektiva jag, är minst sagt uppsliten ur sitt trygga varande eftersom jag trodde på fullaste allvar att vi människor bara behövde varandras respekt, vänskap, ärlighet, kärlek och olika sorters fysisk närhet beroende på vilken slags vänskap och kärlek man delar. Men jag har tydligen varit fel ute i mycket av det jag tog för givet gällande vänskap och vad som behövs för att goda vänner ska vilja, eller klara av, att stärka vänskapens band.
Hela livet är en lång väg av lärande. En väg av full av fallgropar där jag har besökt de flesta av dem. Vänner kommer och går och det verkar inte spela någon större roll vad själens känslor säger för en dag tar vänskapen slut. Oavsett vad. Bara för att..! (?)
Ta hand om er!
Nalle
onsdag 19 januari 2011
Tack, och förlåt för allt!
Det här inlägget handlar säkert om flera saker än de jag nämner nedan. Jag känner flertalet hjärn- och själskrynklare som skulle påstå det och det kan ligga något i ett sådant påstående? Vad vet jag? Jag är ju bara en man med ett dunkelt förflutet och trasig kropp. Så de har säkert rätt. Men från min inskränkta horisont, där hjärtats språk är kärlek och själen står för ärlighet och vänskap för något vackert, skriver jag först och främst dessa rader för att berätta om en genuin gåva vi alla har inom oss, men av olika anledningar inte alltid kan, vill eller vågar visa eller använda oss utav. Det är ett risktagande att våga känna. Känslor kan plötsligt vilja något helt annat än vad dina tankars förnuft vill.
Gåvan jag talar om är, vad jag har märkt, på olika sätt multilateral eller flersidig, och handlar om människans frihet att välja göra gott. Vi har alla den möjligheten. Att se, höra och känna en annan människas behov om det så är av skratt, glädje, kärlek eller av själens plåster är en vacker gåva i sig, men att samtidigt våga göra gott och ge utan någon som helst baktanke eller vinning är tårar av glädje på din Guds kind.
Det är inte alltid lätt att välja den väg vår själ anser vara nödvändig, eller dit våra känslor vill ta oss, min erfarenhet säger mig att så länge du är ärlig mot dig själv och ger av hjärtats gåvor leder själen dig alltid till ett rikare liv med äkta kärlek och glädje oavsett om det är som singel, mellan partner, vänner eller familj. Den renaste gåva vi har är att ge och att våga ta emot kärlek i sin ärlighet när den ges utan krav. Det handlar inte alls om vad som är bäst eller att hitta den enklaste av vägar, även om det kan vara hur enkelt som helst bara man vågar, det handlar inte heller om att finna den minst smärtsamma bland vägar. Det handlar om att vara sann mot sig själv utan att bli egoistisk. Det handlar om att våga ge, ta emot, känna och förstå värdet av livets puls och dess äkta sanning. Kärleken.
Jag hade tur. Jag träffade dig. Du gav så mycket av det jag behövde. För det är jag evigt tacksam. Där många glada tårar har fuktat min kind och blandats med de vackraste ord jag känner till om hopp för att bringa dig glädje och ljus framtid, för en vän utan koll på hur mycket du klarade av att ge. Du hade bara behövt säga "jag kan ej jobba kvar" då hade allt varit bra. Då hade jag givit dig allt jag kunnat. Tagit bort min vänskap som fick dig sorgsen och smärtade dig. Istället skrämde jag dig med min historia och eventuella korta framtid. Jag fick dig att springa din väg. Det är okej, jag förstår. Jag är van, det är inte du. Känslor skrämde och förnuftets tankar vann sitt pris. Det är som det ska. Du valde rätt - jag gav dig sorg, när jag ville ge dig glädje och kunskap. Ingen väg är lätt. Du valde rätt. Jag hade ett liv innan dig. Jag ska bara hitta tillbaka dit.
Farväl och tack för allt.
Nalle
Gåvan jag talar om är, vad jag har märkt, på olika sätt multilateral eller flersidig, och handlar om människans frihet att välja göra gott. Vi har alla den möjligheten. Att se, höra och känna en annan människas behov om det så är av skratt, glädje, kärlek eller av själens plåster är en vacker gåva i sig, men att samtidigt våga göra gott och ge utan någon som helst baktanke eller vinning är tårar av glädje på din Guds kind.
Det är inte alltid lätt att välja den väg vår själ anser vara nödvändig, eller dit våra känslor vill ta oss, min erfarenhet säger mig att så länge du är ärlig mot dig själv och ger av hjärtats gåvor leder själen dig alltid till ett rikare liv med äkta kärlek och glädje oavsett om det är som singel, mellan partner, vänner eller familj. Den renaste gåva vi har är att ge och att våga ta emot kärlek i sin ärlighet när den ges utan krav. Det handlar inte alls om vad som är bäst eller att hitta den enklaste av vägar, även om det kan vara hur enkelt som helst bara man vågar, det handlar inte heller om att finna den minst smärtsamma bland vägar. Det handlar om att vara sann mot sig själv utan att bli egoistisk. Det handlar om att våga ge, ta emot, känna och förstå värdet av livets puls och dess äkta sanning. Kärleken.
Jag hade tur. Jag träffade dig. Du gav så mycket av det jag behövde. För det är jag evigt tacksam. Där många glada tårar har fuktat min kind och blandats med de vackraste ord jag känner till om hopp för att bringa dig glädje och ljus framtid, för en vän utan koll på hur mycket du klarade av att ge. Du hade bara behövt säga "jag kan ej jobba kvar" då hade allt varit bra. Då hade jag givit dig allt jag kunnat. Tagit bort min vänskap som fick dig sorgsen och smärtade dig. Istället skrämde jag dig med min historia och eventuella korta framtid. Jag fick dig att springa din väg. Det är okej, jag förstår. Jag är van, det är inte du. Känslor skrämde och förnuftets tankar vann sitt pris. Det är som det ska. Du valde rätt - jag gav dig sorg, när jag ville ge dig glädje och kunskap. Ingen väg är lätt. Du valde rätt. Jag hade ett liv innan dig. Jag ska bara hitta tillbaka dit.
Farväl och tack för allt.
Nalle
måndag 10 januari 2011
Dags för förändringar
Nu har året 2011 snart blivit två veckor gammal och jag vet av erfarenhet att vi är många som inte reflekterar över våra liv och tiden förrän vi förundras över faktum hur fort den passerar. Tyvärr är jag fortfarande själv mästare på detta, att förundras över vart tiden tog vägen, och jag gissar att jag ej är ensam att känna igen fraser som, "vart tog tiden vägen" eller "oj, vad tiden går fort".
Jag försöker bättra mig och ta vara på och värna om nuet lite mer. Men det är inte alltid så lätt. Speciellt när olika sorters rädslor står på tur och väntar. Ibland lurar de runt osynliga hörn och skrämmer mig tillbaka till forna dagar då känslor var en bristvara och självföraktet ofta och gärna hälsade på med nya gåvor som gjorde illa själ och hjärta.
Anledningen till att jag nämner det här är för att jag har börja titta på livet och se över hur min tid och hur nuet i vardagen ser ut. Plötsligt känner jag hur ensamheten smyger sig på och sveper sig runt mig som en blöt kall filt. Det här är inte lätt. Jag har lovat att dela med mig av min själs tankar och känslor på denna blogg vilket innebär att jag måste vara sann mot mig själv. Något jag vill vara för min skull men också för er skull. Därför skulle jag ljuga om jag skrev annat än att jag sedan en tid tillbaka känner mig mycket ensam och att saknaden efter en kvinnas värme är stor och får mig att minnas en tid då osäkerheten härskade i förklädnader av självsäkerhet. Och ungdomlig dumhet. Även om jag är rädd för att mitt liv ska fortsätta så här, i ensamhet och saknad, vet jag tackvare erfarenhet att jag redan har börja göra något åt saken i och med detta jag precis har skrivit och berättat.
Jag värdesätter ensamheten och den medföljande friheten högt. Men bara när den är frivillig. Så efter att ha reflekterat över livet och den flyende tiden har jag insett att ensamheten har tagit över alldeles för mycket och att det är hög tid för en förändring. Därför kommer jag se till att skriva ett nytt kapitel i mitt liv där år 2011 kommer vara fullt av kärlek, värme och ömhet och nya vänner. Ni har precis fått bevittnat mina första steg i detta nya kapitel.
Ta hand om er!
Nalle
Jag försöker bättra mig och ta vara på och värna om nuet lite mer. Men det är inte alltid så lätt. Speciellt när olika sorters rädslor står på tur och väntar. Ibland lurar de runt osynliga hörn och skrämmer mig tillbaka till forna dagar då känslor var en bristvara och självföraktet ofta och gärna hälsade på med nya gåvor som gjorde illa själ och hjärta.
Anledningen till att jag nämner det här är för att jag har börja titta på livet och se över hur min tid och hur nuet i vardagen ser ut. Plötsligt känner jag hur ensamheten smyger sig på och sveper sig runt mig som en blöt kall filt. Det här är inte lätt. Jag har lovat att dela med mig av min själs tankar och känslor på denna blogg vilket innebär att jag måste vara sann mot mig själv. Något jag vill vara för min skull men också för er skull. Därför skulle jag ljuga om jag skrev annat än att jag sedan en tid tillbaka känner mig mycket ensam och att saknaden efter en kvinnas värme är stor och får mig att minnas en tid då osäkerheten härskade i förklädnader av självsäkerhet. Och ungdomlig dumhet. Även om jag är rädd för att mitt liv ska fortsätta så här, i ensamhet och saknad, vet jag tackvare erfarenhet att jag redan har börja göra något åt saken i och med detta jag precis har skrivit och berättat.
Jag värdesätter ensamheten och den medföljande friheten högt. Men bara när den är frivillig. Så efter att ha reflekterat över livet och den flyende tiden har jag insett att ensamheten har tagit över alldeles för mycket och att det är hög tid för en förändring. Därför kommer jag se till att skriva ett nytt kapitel i mitt liv där år 2011 kommer vara fullt av kärlek, värme och ömhet och nya vänner. Ni har precis fått bevittnat mina första steg i detta nya kapitel.
Ta hand om er!
Nalle
onsdag 5 januari 2011
Ni är alla fantastiska!
Ibland när vi minst anar händer det något vi inte är förberedda på. Det kan vara något positivt eller negativt. Eller det kanske inte ens går att förklara med ord vad som hände, hur eller varför. Ibland kan det handla om en känsla, en tanke, en beröring eller något större såsom att en person kliver in i ens liv och allt känns precis som det ska och som att hon eller han alltid har funnits där. Sedan efter ett tag, några dagar, månader eller år, går våra vägar åt skilda håll och man kanske aldrig mer träffas. I alla fall inte ännu.
Jag har ganska många sådana historier, eller händelser, i mitt liv där en helt främmande person har utan till synes någon anledning klivit fram och visat sitt sanna jag. Jag har haft turen att träffa på flera dessa underbara personer som har haft en avgörande betydelse för mitt välbefinnande och fortsatta liv. Det är med stor ödmjukhet och kärlek jag har umgåtts och tagit emot det som dessa fantastiska personers gett mig. Ärliga och kärleksfulla gåvor där de har öppnat sin själ inför mig och bara givit av all sin kärlek och energi utan att kräva någonting tillbaka. De gav bara för att jag behövde det, de gav av sig själva bara för att jag var i en hemsk situation och hade det fruktansvärt både fysiskt och psykiskt. De gav som om det var självklart att jag var värd deras kärlek och uppoffring. Sådana personer gör mig ödmjuk och het. Jag känner sådan vördnad och respekt för dessa pärlor.
Denna korta text, eller kärleksförklaring, är ett erkännande till alla er som känner igen er eller som känner sig träffade, att utan er hade jag inte klarat av livets hårda skola. Jag hade inte varit den jag är idag. Ni öppnade mina ögon, min själ och hjärta och gjorde mig mottaglig för livets vackra kärlek, den fysiska eller i vilken form den än nu kommer i. Jag älskar er innerligt och önskar er all kärlek. Kosmisk och mänsklig.
Ni är alla fantastiska!
Nalle
Jag har ganska många sådana historier, eller händelser, i mitt liv där en helt främmande person har utan till synes någon anledning klivit fram och visat sitt sanna jag. Jag har haft turen att träffa på flera dessa underbara personer som har haft en avgörande betydelse för mitt välbefinnande och fortsatta liv. Det är med stor ödmjukhet och kärlek jag har umgåtts och tagit emot det som dessa fantastiska personers gett mig. Ärliga och kärleksfulla gåvor där de har öppnat sin själ inför mig och bara givit av all sin kärlek och energi utan att kräva någonting tillbaka. De gav bara för att jag behövde det, de gav av sig själva bara för att jag var i en hemsk situation och hade det fruktansvärt både fysiskt och psykiskt. De gav som om det var självklart att jag var värd deras kärlek och uppoffring. Sådana personer gör mig ödmjuk och het. Jag känner sådan vördnad och respekt för dessa pärlor.
Denna korta text, eller kärleksförklaring, är ett erkännande till alla er som känner igen er eller som känner sig träffade, att utan er hade jag inte klarat av livets hårda skola. Jag hade inte varit den jag är idag. Ni öppnade mina ögon, min själ och hjärta och gjorde mig mottaglig för livets vackra kärlek, den fysiska eller i vilken form den än nu kommer i. Jag älskar er innerligt och önskar er all kärlek. Kosmisk och mänsklig.
Ni är alla fantastiska!
Nalle
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)