"Nu är det dags att sluta röka, igen!"

Med denna gång är det säkert femte gången jag säger att "Nu ska jag sluta röka!". Den klentrogna kanske utbrister, "Jaha, men du säger ju jämt så men du slutar ju aldrig så varför ska jag tro på dig nu?". Till er som tänker och tycker så har jag bara följande att säga:

Det är jag som ska sluta. Inte ni. Plus tänk på vart vi skulle vara i världen om vi alla gav upp efter några få försök, va? Nej, om det misslyckas denna gång också kan jag lova er att jag kommer försöka igen, för min skull. Jag kommer också att gå ut med budskapet till nära och kära och alla jag känner - Jag ska försöka sluta röka! Igen!!

En intressant tanke som föll in i mitt huvud igår är att för varje gång jag har slutat röka har resulterat i att jag har varit rökfri i sammanlagt 1 1/2 år sedan jag började röka. Med en felmarginal på några månader hit och dit. Och det tycker jag är pinsamt duktigt. Därför tänker jag fortsätta mina små äventyr med att sluta och åter sluta och sluta för alltid varje gång jag trillar dit. Pinsamt? Jo, jag menar att det är pinsamt att vara rökfri i sex månader och allt går bra men så plötsligt sitter man där med en cigg i mungipan.

Denna gång ska två av mina assistenter som röker hänga på så vi kommer vara tre stycken som kan kolla, sporra och peppa varandra för att klara av att sluta med denna dumma last. "Nina och Jessica, jag kommer vara på er som en hök. Nej, som en Falck..!". Ha, ha, ha, internt skämt. Tillsammans blir vi starka och kan hjälpa varandra att vinna över rökbegäret.

När vi ska sluta? Jo, den 1 Maj då arbetarklassen firar sin viktigaste dag historiskt sett. Vad kan passa bättre än att en arbetsledare som sporrar sina anställda till att sluta röka en dag som 1 Maj. Där fick jag till det, eller hur? Så från och med den 1 Maj lipar jag och mina rökande assistenter åt cigaretterna. Eller hur Jessica och Nina?



Ta hand om er!
Nalle

En minnesvärd Påskafton

Det började med att mamma och Göran kom hem till mig runt 11-tiden och efter att vi hade mätt badrummets alla vrår begav vi oss till Ikea. Okej, ni som känner mig vet att jag och Ikea inte går ihop och det spelar ingen roll hur mycket eller hur lite folk som besöker detta landskap av olika designade dröm hem. Jag blir bara irriterad, stressad och förbannad på alla galna besökare så jag håller mig helst därifrån.

Om man nu överlever detta försmak av helvetet kommer man med oerhörd stor sannolikhet att träffa på mörkrets makter där ens närmaste, man, fru, flickvän eller pojkvän byter skepnad någon timme efter man har börja försöka sätta ihop Ikeas plockepinn, eller "Do it your self! If you can mother fuckers..!"

I skrivande stund håller mamma och Göran på att försöka sätta ihop hyllor och bänkar och hur det går avslöjas då och då med höjda röster i olika irriterande tonarter. Även om Ikea lockar fram kraftansträngningar hos oss var och en så är jag otroligt glad över denna gåva jag har fått av mamma och Göran. Nya saker till mitt badrum. Tack för det!

Det finns dock en sak som lockar fram Påskkänslan och det är vårt vackra väder i kombination av fåglarnas sång. Och duvornas hesa djupt ner i halsen "ho, ho, ho". Våren har påbörjat sitt intåg även detta år.

Hur det kommer att se ut återkommer jag med.

Ta hand om er nu allihopa och...
Glad Påsk!
Nalle

Om det ändå kunde bli sommar

Pinsamheternas man heter Nalle. Jo, det är sant. Slår man upp pinsamhet i ordboken ser man en bild på mig med texten, "Nalle, världens pinsammaste man!" Och det stämmer. I alla fall tidigt om morgonen när kvinnor klädda i tunna vita rockar vars tunna tyger låter betraktaren skönja det naturligt vackra.

Att vara man har sina fördelar många gånger. Men det finns stunder där jag med lätthet skulle byta min manlighet och drifter mot en kvinnas. Speciellt på morgonen och sedan jag behöver assistans med det mest intima. Morgonens påkallande av uppmärksamhet blev betydligt mer jobbig och pinsam som singel.

Mina assistenter är vana och jag är van mina assistenter så därför är det sällan pinsamhetens röda kinder bränner. Men när trasig Nalle på sjukhus ligger och nattens underbara drömmar sakta seglar bort hälsar Nalle stor och stöddig pinsamt god morgon. Världens naturligaste sak, sägs det, samtidigt som de fnittrar och möter mig med röda kinder och bländande leenden.

Okej. Sömndrucken och fortfarande varm och go låg jag under täcket när min assistent kom in i rummet på sjukhuset. Jag ska upp, sa jag, och drog undan täcket så att hon skulle kunna hjälpa mig upp på sängkanten. Där låg jag spritt språngande näck med glädjen spänstigt pekande rakt upp när jag uppmärksammade att det inte alls var min assistent som hade kommit in i rummet. Det var en sköterska. "Vad är det för väder..?" frågade jag. Sen sa jag nått i stil med, fan om det ändå kunde bli sommar!

Ta hand om er!
Nalle, världens pinsammaste man.