Så ligger jag här igen, i sängen, med datorn i knät och teven på, rädd för att somna. Jag är rädd för att inte vakna igen. Eller för att inte orka med morgondagens förmiddag eftersom det är då, och på kvällen, som är de mest smärtsamma tidpunkterna på dygnet. Sedan minns jag. Hon var här idag. Och lugnet börjar åter infinna sig.
För några timmar sedan fick jag massage. För tillfället har jag två personliga assistenter som ger mig massage för att underlätta och göra så jag orkar med smärtans fula knep. Det är bara några få timmar sedan som en av dessa underbara kvinnor, en fantastisk person, gav mig massage. Hon är sannerligen underbar. Hennes givmildhet och hjärta är så omtänksamt att jag i början blev lite rädd för alla känslor hon väckte i mig. Hennes ärlighet och förmåga att ge är så innerlig att jag skäms ibland av att njuta så mycket som jag gör i hennes närhet. Jag vet att det låter lite dumt eller lite misstänksamt men det handlar om massage och inget annat. Hon har helt enkelt en otrolig gåva och generositet och är genuint glad över att kunna ge mig ett par timmars njutning, eller vila från smärtan, som nästan alltid får mig att må så bra att jag mer eller mindre är smärtfri under massagen.
Det börjar bli sent och återigen har tankarna på den underbara massagen och på våra samtal fått ner ångesten till en hanterlig nivå. Och jag tror att jag faktiskt kommer kunna somna snart. Jag är så glad över att du har börja jobba här, att ha träffat dig, och jag ser för första gången på mycket länge ett litet ljus i tunneln. Att jag sedan har en assistent till som också tycker det är okej att massera, som också börjar bli riktigt duktig, känns riktigt lyxigt för det kan innebära att jag kan få fysisk smärtlindring nästan varje dag under vårterminen.
Ljuset i tunneln var det, ljuset i tunneln..!
Ta hand om er!
- god natt!
Nalle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar