Mot morgonen jag gick,
i drömmen söt jag svävade kvar, en dröm om att duga och sakna
jag höll hårt om min längtan stor, jag ville verkligen inte vakna,
så du lockade mig förföriskt tillbaka till sömnens sköna land,
där du sakta smekte bort ångestens odugliga reumatiker hand,
upphetsad och vacker du kysste mitt manliga huvud,
jag njöt av dina svullna fuktiga läppars blomsterskrud.
Längtan efter närhet, du ville stilla en hungrig smärta,
vi gav och tog av varandras kroppar, från själ och hjärta,
du tog mina pulserande rytmer och njöt av min salta nektar,
år av frustration och kåthet inga drömmar längre mättar.
Mot morgonen jag gick,
i drömmen söt vi finns ej längre kvar, inga drömmar bara sömnens gåta,
skulle jag då vilja somna om eller ligga kvar och bara gråta?
