Ibland biter verkligheten en i baken

Är det okej att få vara liten och

ömklig ibland, när man är sjuk

fast man är en man?

Med förbeställd färdtjänst skulle ett fåtal julklappar inhandlas idag och Skärholmens centrum skulle ha fått äran av mitt besök. Men istället för att charma alla vackra och spendera de få kronor som jag inte har blev det alvedon, dvd-film och sängläge, dock ej ensam utan i sällskap med förkylning och minimal feber.


Jag var verkligen upplagd för att vistas några timmar bland folk, insupa lite jul känsla, ducka för julstressade och shopping galna människor och alla förkylnings- och influensa sjukdomar, men framför allt såg jag fram emot att spana in alla vackra. För vem vet? Någon gång lär jag väl springa på, eller träffa, min käresta för framtiden. Okej, det låter kanske töntigt men det skiter jag i.

Jag hade precis svalt frukosten och skulle gå upp och göra mig i ordning när det sa "bonk" i huvdet och jag hamnade i något som kan liknas med en osynlig seg gummi massa, så nu ligger jag här och tycker synd om mig själv, varvat med skärpt dig för bövelen.

Till mitt usla försvar över det beklämmande, för att inte säga, pinsamma faktum att jag ligga här och tycker synd om mig själv skyller jag på feberyra, eller något liknande. Eller kommer jag undan med att det är okej nu för tiden att få tycka synd om sig själv, då och då? Så länge det finns en balans, eller?

Medan jag låg här, precis innan dessa rader skrevs, mindes jag hur jag har de senaste tio åren mer eller mindre skrytigt med att jag inte brukar bli förkyld - men nu så ligger jag här med öm rumpa av att verkligheten just har bitit mig ordentligt i baken.

Ta hand om er nu under Julens alla fridfulla dagar!
Nalle

Jag passa på att önska er alla en riktigt

God Jul & Gott Nytt År!

 Kram på er/Nalle