Pinsamheternas man heter Nalle. Jo, det är sant. Slår man upp pinsamhet i ordboken ser man en bild på mig med texten, "Nalle, världens pinsammaste man!" Och det stämmer. I alla fall tidigt om morgonen när kvinnor klädda i tunna vita rockar vars tunna tyger låter betraktaren skönja det naturligt vackra.
Att vara man har sina fördelar många gånger. Men det finns stunder där jag med lätthet skulle byta min manlighet och drifter mot en kvinnas. Speciellt på morgonen och sedan jag behöver assistans med det mest intima. Morgonens påkallande av uppmärksamhet blev betydligt mer jobbig och pinsam som singel.
Mina assistenter är vana och jag är van mina assistenter så därför är det sällan pinsamhetens röda kinder bränner. Men när trasig Nalle på sjukhus ligger och nattens underbara drömmar sakta seglar bort hälsar Nalle stor och stöddig pinsamt god morgon. Världens naturligaste sak, sägs det, samtidigt som de fnittrar och möter mig med röda kinder och bländande leenden.
Okej. Sömndrucken och fortfarande varm och go låg jag under täcket när min assistent kom in i rummet på sjukhuset. Jag ska upp, sa jag, och drog undan täcket så att hon skulle kunna hjälpa mig upp på sängkanten. Där låg jag spritt språngande näck med glädjen spänstigt pekande rakt upp när jag uppmärksammade att det inte alls var min assistent som hade kommit in i rummet. Det var en sköterska. "Vad är det för väder..?" frågade jag. Sen sa jag nått i stil med, fan om det ändå kunde bli sommar!
Ta hand om er!
Nalle, världens pinsammaste man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar