"Nu är det dags att sluta röka, igen!"

Med denna gång är det säkert femte gången jag säger att "Nu ska jag sluta röka!". Den klentrogna kanske utbrister, "Jaha, men du säger ju jämt så men du slutar ju aldrig så varför ska jag tro på dig nu?". Till er som tänker och tycker så har jag bara följande att säga:

Det är jag som ska sluta. Inte ni. Plus tänk på vart vi skulle vara i världen om vi alla gav upp efter några få försök, va? Nej, om det misslyckas denna gång också kan jag lova er att jag kommer försöka igen, för min skull. Jag kommer också att gå ut med budskapet till nära och kära och alla jag känner - Jag ska försöka sluta röka! Igen!!

En intressant tanke som föll in i mitt huvud igår är att för varje gång jag har slutat röka har resulterat i att jag har varit rökfri i sammanlagt 1 1/2 år sedan jag började röka. Med en felmarginal på några månader hit och dit. Och det tycker jag är pinsamt duktigt. Därför tänker jag fortsätta mina små äventyr med att sluta och åter sluta och sluta för alltid varje gång jag trillar dit. Pinsamt? Jo, jag menar att det är pinsamt att vara rökfri i sex månader och allt går bra men så plötsligt sitter man där med en cigg i mungipan.

Denna gång ska två av mina assistenter som röker hänga på så vi kommer vara tre stycken som kan kolla, sporra och peppa varandra för att klara av att sluta med denna dumma last. "Nina och Jessica, jag kommer vara på er som en hök. Nej, som en Falck..!". Ha, ha, ha, internt skämt. Tillsammans blir vi starka och kan hjälpa varandra att vinna över rökbegäret.

När vi ska sluta? Jo, den 1 Maj då arbetarklassen firar sin viktigaste dag historiskt sett. Vad kan passa bättre än att en arbetsledare som sporrar sina anställda till att sluta röka en dag som 1 Maj. Där fick jag till det, eller hur? Så från och med den 1 Maj lipar jag och mina rökande assistenter åt cigaretterna. Eller hur Jessica och Nina?



Ta hand om er!
Nalle